Elin

Jag hade tre besökare på den här bloggen för några dagar sedan. Sorry om jag gjorde er besvikna, då jag senast plitade ner nåt här nån gång under hösten 2017. 

 

Det har hänt galet mycket sedan hösten 2017. Samtidigt som det inte hänt så mycket alls, för mitt liv ser ut ungefär som det gjorde då. Huset och jag fyller snart tre år ihop. Det firas den här våren med nygrävd uppfart och påfyllnad av singel överallt, och med ett inbyggt altanunderrede och ny trapp ner från altanen. Huset kommer bli glatt (huset kommer bli glad? Jag vet inte. Oklart om hus blir nåt alls i och för sig) och jag också. Plånboken kanske gnisslar lite, men den får göra det. För den slapp lägga ut massa pengar på Alaskaresan i år och kan ägna ett år till att spara ihop till den. Så då blir det grus och brädor istället. 

 

 

Anledningen till att jag ens skriver det här är att jag är hemma och är sjuk och har så jävla tråkigt. Jag kanske har corona, kanske inte. Det är sak samma. Det vore ju bra om det var corona, för då är det inte värre än så här. Och så himla dåligt är det inte ändå. Med lite alvedon, ipren och nässpray klarar jag mig igenom dagarna, även om det tar död på mig att bara vara hemma. Jag klättrar på väggarna. Ibland går jag ett varv runt huset bara för att jag kan. Ibland tittar jag på för många avsnitt av nån serie på Netflix och kommer på mig själv med att ha zoonat ut och fattar ingenting av det jag tittar på. Då måste jag sluta. Och gå ett varv runt huset igen.

 

Annars är ju världen som den är. Tråkigare än den brukar vara i maj. Denna månad av längtan efter sommar, resor och härliga grejer. Vad jag ska fylla mina sex veckor med i sommar vet jag inte. Men jag planerar för att vara frisk, om än inte helt skadefri antar jag. Men cykeln kommer jag bra överens med. Så jag får väl bli mtb-proffs. Och skörda mina rädisor, morötter och vårda tomatplantorna som jag är rätt så rädd för. För hur gör man? Vattnar och är snäll mot dem, antar jag. Jag försöker med nåt sånt.

 

Det är en sån här sommar man borde ha en hund. När tiden finns och det är härligt väder så kan jag sakna dagarna med Arvid så oerhört mycket. Att knata omkring i skogen, bära pinnar och bada i sjöar kan vara det mysigaste som finns. Arvid hade inte brytt sig om corona. Han hade viftat på svansen, lagt huvudet på sned och undrat om jag inte tänkt ge honom en extra stor middag ändå?