MENY
Det är söndag. Det är tågresa hem från en bra men ganska konstig helg i Stockholm. Det har varit vin, vänner, shopping, musik och skratt. Men en del annat också. Det har varit olustigt och fruktansvärt.
Jag brukar inte påverkas så mycket av sånt som händer i världen. Kalla mig oempatisk om du vill, men jag vill hävda att det inte är det. Men Paris har berört även mig, på flera sätt. Det var inte helt okomplicerat att gå på en gigantisk konsert bara timmar efter att allt hänt. Men det är ju som Madonna sa där på scenen - gör vi inte det här så vinner dom. Och därför ska vi fortsätta göra det vi tycker om. Fortsätta leva, helt enkelt.
Sen är det ju det här med att vi bryr oss selektivt. Att vi inte pratar om Beirut eller en massa annan skit som händer. Men jag står för att jag funkar så. Det här kom väldigt nära. Och det är okej. Det är okej att inte bry sig hela tiden. Det är fan mänskligt. Och det är bättre att bry sig selektivt än att inte bry sig alls över huvud taget.
Nåväl. Konsert blev det hur som helst. Och tycka vad man vill om Madonna - hon är en förbannat häftig tant. Och sjukt snygg, vältränad och ett fullblodsproffs. Så det blev en bra kväll i Tele2, även om vi fick stå och vänta i vad som kändes som en evighet. Jag trodde att min rygg skulle gå av till slut och benen värkte och jag ville bara lägga mig raklång på golvet. Men jag avstod. Det är faktiskt jobbigare att ha ståplats på en stor konsert än att åka Vasaloppet.
Nu ska jag åka hem och ta tag i vintern. Det har snöat hemma i natt har jag hört, och även om det nog inte går att ta fram skidorna än så är det ju i alla fall ett steg i rätt riktning. Och om jag fortfarande känner för det i helgen tänkte jag åka till Högbo och åka skidor på lördag. Säkert tillsammans med hundra miljoner andra, men det kan ju vara bra det med. Bra träning inför trängseln i början av Vasaloppet om inte annat.
För det är inte så jäkla långt kvar nu. Jag har inte ens fyra månader på mig att bli galet bra förberedd på nio mil. Det ska bli fyra sjukt bra månader.
0