MENY
Satans vinter.
Jag behöver skriva om den.
Det är grönt utanför fönstret, igår var det typ lika varmt som på en svensk midsommarafton och idag är vädret att betrakta som "kallare" - plus 2. Vi snackar 27 januari. Jag tror det är den sämsta vintern jag varit med om.
Jag vill inte att jag ska känna så här, men all lust att åka skidor rinner av mig i takt med att snön förvandlas till is för att sen helt försvinna. Den här veckan har inte varit så bra om man vill kalla sig Vasaloppsåkare. Ett par pass i spåret är vad kroppen orkat och jag hunnit med. Men det kanske inte gör så mycket. Tävlingen i lördags gick ju bra, och i morgon väntar 43 kilometer i Harsa. Det känns just nu helt fruktansvärt långt och hemskt och jobbigt och allt det där. Men det är inte ens ett halvt Vasalopp. Suck.
Det är en månad kvar till start nu. I Sälen. Jag kommer göra det, även om det inte går som jag vill fram till dess. För jag ska kämpa mig igenom det där loppet, och sen behöver jag aldrig nånsin göra om det igen. Och jag ser fram emot att inte behöva bryta ihop över väderläget, inte leta efter snö och spår, inte gå och vara paniskt rädd för att bli sjuk, inte lägga all ledig tid på träning.
Inte för att jag kommer sluta träna. Men jag vill träna på lite utan något speciellt mål. För jag kan det. Jag måste inte ha nån tävling eller nåt resultat i sikte. Jag kan minsann ändå jag.
I vår tänker jag försöka göra lite andra grejer också. Ja, jag ska springa, orientera, köpa ny cykel och trampa omkring i skogen. Men jag tänker även försöka hitta nån annan hobby. Nåt annorlunda. Och nej, det handlar inte om att sitta hemma och sticka. Nåt mer spännande ska det bli. Kanske ska jag försöka börja rida. Det vet jag att jag gillar. Det var bara så himla länge sedan...
Sen är ju livet tråkigt utan snö. Vasaloppsåkare eller inte. Jag vill ha den. Varje vinter. Men i så fall kanske jag måste köpa mig en egen snökanon och ett hus med trädgård där den kan stå och tillverka vitt puder.
Nåt sånt.
Nu tänker jag fortsätta göra ingenting. En hel fredag.
0