Elin

Stark själ i sargad kropp

Ibland kan man undra hur sund jag är i mitt, enligt mej själv, sunda tränande.
Just dessa två veckor har jag nog pressat kroppen till det yttersta, och just nu sitter jag och känner mej som en halvdöd zombie, men fast besluten att snart dra iväg på helgens 4:e, dagens 2:a, pass.
Trött som få efter en slitsam MTB-järnälg på förmiddan...
Men jag skaskaska.
Sund eller sjuk i huvudet?
Tja.. jag vet inte.
För jag vet att jag orkar 55 minuter stånggympa på Stallet, det är inte så jobbigt och det är mest armar som jobbar, så jag ska kämpa...

Annars är det bara fint med Ellan.. Träna är skönt, och när tid finns så ska man utnyttja den så mycket som möjligt. Det är inte alltid som skolan är så lugn som den är nu, så det är bäst att passa på..
Krossade förresten på förra tentan :P Alltid skönt att få vinna den tävlingen nån gång, även om jag vet att det bara är typ jag som är så tävlingsinriktad så jag till och med tävlar i tentapoäng =)
Fast det värsta är nog ändå när jag tävlar på spinningen... Måste cykla fortare än grannen, måstemåstemåste...
Som tur är så är det ju bara jag som vet, och det är bara jag som avgör vem som vinner. Därför blir det nästan alltid jag.
Gratis egokick! =)

Dags att försöka orka ta på sig träningskläderna igen.
Känslan är som inför 8:e passet på skidgymnasielägrena när det begav sig, tokigt toksliten och inte så himla motiverad, men när man väl kom ut i spåret så piggnade man på och fick sig ett bra pass trots allt.
Hoppas på liknande upplevelse nu...