Elin

Det är mycket gnäll å
Man ska inte gnälla. 
 
Men satan i gatan vad jag tänker ägna det här inlägget åt just det. Så sjukt mycket gnäll att du önskar att du aldrig hade börjat läsa. Men mitt mål är att när jag kommer till slutet så har jag insett att jag inte har något att gnälla över - egentligen. Och så kan jag gå vidare och vara glad.
 
Vi kan börja med min gräsmatta. Den växer. Och det är ett jävla sattyg. Dessutom regnar det typ hela tiden, vilket gör att jag inte kan klippa gräsmattan. Och sen saknar jag gräsmattskunskap för att kunna avgöra om man kan klippa när den är lite blöt eller om man måste använda hårfönen för att få den torr innan man langar fram klipparen. Jag vet inte. Jag orkar inte med det. Jag låter det där jäkla gräset växa och struntar i att titta ut genom fönstret och fokuserar på insidan på huset.
 
Men det är ju inte mycket bättre det. För jag har inget vardagsrum. Det är ihopplockat med en inplastad soffa i mitten, målat, har lite ny el, och står och väntar på målaren som ska få slänga upp tapeterna. Alltså, det kommer ju bli fint när det är klart (hoppas jag, annars tänker jag gnälla järnet över att jag lagt över 3 000 på tapeter som bara blev skit) men just nu är det inte jättekul.
 
Att inte ha något vardagsrum betyder att man ligger i sängen och tittar på tv. Och när man tittat klart på tv ska man sova, och då ska man ju ligga kvar i sängen. Det låter ju jättelyxigt i teorin, men i praktiken är det inte det. Det känns bara fel att inte få byta från soffan till sängen. När Pretty little liars-avsnitten är slut och jag inte vill titta mer på tv är sängen obekväm och varm. Jag vill inte sova där. Men jag har inget val. Visst, jag kan sitta på golvet och titta på tv. Men då ser jag dammråttorna som kommit fram när jag inte städat sovrummet så bra eftersom jag inte har något vardagsrum. Okej, det där kanske var lite ologiskt och en konstig ursäkt, men eftersom det är dammigt och jävligt i rummet intill orkar jag inte bry mig om att ha ett välstädat sovrum. 
 
Dessutom sitter en halv död (nej, det är inte särskrivet. Den är halv. Och död.) mal tryckt mot en elgrej på väggen i sovrummet. Jag slog ihjäl den häromkvällen men den vägrade släppa taget. Bara en sån sak! Jävla mal-lik.
 
Och som ett lik känner jag mig själv också. Efter en dryg vecka med något konstigt i kroppen vaknade jag så med halsont i morse. Det är ett satans jävla otyg att virusarna får övertaget. Jag har inte bett om det. Jag orkar inte vara förkyld. Jag vet ju inte hur man gör när man inte tränar. Jag sitter här och gnäller, kollar på Facebook, ser folks träningsinlägg, blir ännu gnälligare, lägger mig i sängen för att titta på tv. Och då är det, som ni vet vid det här laget, upplagt för mer gnäll.
 
Nu kanske du tänker lite försiktigt att "...men det är väl bra på jobbet, Elin?". Jag klurar lite på det och säger "tackar som frågar". Och det är det ju. När jag inte behöver gå i försvar över att vi tar betalt för vår journalistik. När andra gnäller. På mig. Oss. Och jag måste ägna halva dan åt att svara, försvara och förklara. Kan vi inte bara slå fast: Du går inte till Ica och ber om gratis mat eftersom alla människor har rätt att bli mätta? Nej. Precis. Alla får läsa precis allt på våra sajter. Men det kan kosta ungefär 1,5 stor stark i månaden. 
 
Och om allt ovan inte vore nog så verkar mitt hår växa och luggen är snart för lång och då måste jag till frisören och sist jag gick till en annan än min vanliga så blev det bara skit. Så det har jag gnällt över i en månad nu. Nästa gång ska samma vanliga Ingela få klippa min lugg så att den blir fin och tuff. Inte ful och halvmesig.
 
Här nedan följer några korta gnällpunkter som jag tar till när allt ovan känns lite uttjatat:
  • Jag trodde Pretty little liars säsong 6 var den sista. För det blev ett slut på mysteriet de haft i alla sex säsonger. Men närå. Allt börjar om igen. Jag är fast. Och det finns minst till säsong åtta.
  • Jag har en blomma i sovrumsfönstret som tappar blad hela tiden. Så sjukt irriterande. Snart åker den ut.
  • Folk i Söderhamn kan fortfarande inte använda blinkers. Det blir jag arg på varje gång jag tar bilen i och kring stan. Jag ska sluta ta bilen i och kring stan. Alternativt börja hytta med näven åt folk lite oftare.
  • När det regnar ute kan jag inte sova för att det låter jättehögt i en stupränna. DROPP-DROPP-DROPP. Det blir jag arg på och sätter i öronproppar som inte är bekväma alls.
  • Mina ridlektioner är för korta och för få. Två timmar varannan dag vore lagom. 
Så. Jag är klar nu.
 
Om det blev som jag skrev inledningsvis? Jo. Jag inser ju att allt här ovanför är ganska mycket i-landsproblem. Men ibland vill man bara gnälla, överdriva och låtsas att det är syndast om mig i hela världen. 
 
Men det är det inte. Trots allt.
 
Nu ska jag äta glass. Då blir man glad ett litet tag. Om inte glassen är för kall och gör att det fryser i hjärnan och allt bara drar ihop sig och man kniper med ögonen och skriker "iiiiiiiiiiiiiih!". Då kan man alltid gnälla på det också.