Elin

Silver alltså. 

Vi hade ju någonstans hoppats på att Sverige skulle ha kunnat ge Norge en riktig fight, men det blev inte riktigt så. Norge var liksom precis så som Norge kan vara - alldeles för bra. Men silver är bra det med, och det var rätt häftigt där på Lugnet när Stina Nilsson spurtade mot mål lätt som en plätt lämnade finskan bakom sig.

 

Det kommer bli rätt mäktigt i morgon med, har jag en känsla av. Herrarna kan ta guld. Det skulle vara så himla coolt om det hände. 

 

Det är tre VM-dagar kvar nu, och alla dagar bara flyter ihop. Jag får tänka tre gånger innan jag kommer fram till vilken dag det är. Av någon anledning känns det alltid som lördag. Lördag på lördag på lördag. Men just nu längtar jag lite till måndag. Ledigt. En hel dag. Då ska Ellan ut och slipa på Vasaloppsformen. Lite i elfte timmen, men va fan. Det kommer gå bra.

 

Vaknade i morse med någon konstig känsla i halsen. Gillar inte det. Kan ha att göra med att jag sov som en kratta i natt, för just nu känns det bra. Även om jag är trött. Väldigt trött. Jag kan dock inte sova än, dels för att jag inte ätit middag, dels för att jag måste invänta TT:s intervju från medaljceremonin och få ut den på sajterna. Men sen så. Sova. Längtar.

 

Jag intervjuade Kalla idag igen. Slogs återigen av hur grymt fantastisk hon är. Ni kan titta här.

 

Och så får ni ju inte missa programmet. Som är här.

 

Gonatt!