Elin

Alltså, för mig var det ju rätt givet vilka som skulle vara bäst under invigningskvällen av Tele2arena. För mig finns det inget bättre än att se Kent live, och jag tänker därför inte ens försöka mig på någon slags objektiv recension.

 

Men de levde upp till förväntningarna. I alla fall nästan hela vägen. För när man har ungefär en timmes speltid gäller det att välja låtar med fingertoppskänsla. Och ska jag vara petig kändes det smått onödigt med två låtar från senaste plattan. Det hade räckt med en. Och i stället kunde de ha stoppat in en klassiker från nån tidig platta. Eller kanske Socker från Vapen och ammunition. 

 

Fast det är detaljer i sammanhanget.

 

För versionen av Utan dina andetag var fantastisk. Ingen i arenan förstod vad det var under det långa, märkliga, elektroniska introt. Men när Jocke Berg plötsligt sjöng "Jag vet att du sover..." exploderade publiken i ett slags unisont aha-utrop. Blandat med ett stort jubel. Så klart. För det är och förblir världens finaste, bästa, vackraste, smärtsammaste låt. I alla fall om du frågar mig. Som alltså inte kan se på det här så himla nyktert egentligen.

 

Fast nyktra var vi, jag och Linnea, när vi ställde oss ganska långt fram där i arenan. Och vi fick tre bra gig serverade. Robyn är stencool. Winnerbäck stabil. Och Södermarken bara så galet mycket bättre live än på skiva. Rysningar. 

 

Men givetvis inte i närheten av så mycket gåshud på armarna som under Kents 747 när hela publiken sätter upp händerna mot himlen (eller det stängda taket i det här fallet) och gungar i takt på Jocke Bergs befallning. Jag har gjort det under alla Kent-spelningar jag varit på. Det känns som första gången varje gång. En form av kollektiv psykos, och jag gillar det.

 

När allt sedan exploderar under Mannen i den vita hatten (16 år senare) blir jag bara lycklig. Och som vanligt känns det så skönt absurt att hela publiken brister ut i en massiv allsång under låtens sista strofer - vi ska alla en gång dö - allt medan vit konfetti flyger omkring i luften ovanför.

 

Nu ska Kent tydligen börja spela in i december. Ny platta. Med "några riktiga stänkare" om man ska tro Jocke Berg själv. Och även om jag har svårt att tro att de någonsin kommer att kunna leverera något som ens är i närheten av det de gjorde i slutet av 90- och början av 00-talet så får de gärna motbevisa mig. 

 

Och egentligen spelar det ingen roll. Jag kommer ju köpa plattan (ja, som fysisk cd) och gå på spelningar ändå.

 

För det är ju världens bästa band. Rent subjektivt sett.