Elin

Hus, alper och öl i Prag - sommaren 2017

Nej, den är inte helt slut riktigt än, den fantastiska semestern. Fem veckor som känts som fem minuter och fem år på samma gång på nåt sätt. Fem veckor med resor, tapeter och vit målarfärg. Ungefär. För sommaren 2017 blev annorlunda. Men på ett bra sätt. Eller, på många bra sätt.


Den började egentligen med det sjukaste. För helt plötsligt stod jag där med en husnyckel i handen. Med ett större lån på banken. Och med en pirrig känsla i magen. Ett hus! Mitt hus! Fan va coolt. Egentligen kanske inte det smartaste en singeltjej i Söderhamn som jobbar i den mest instabila branschen som finns kan göra. Men va fan. Jag ville ha det. Och vad jag vet är det säljbart. 

Så omgörning påbörjades, och pågår än. Och lär pågå hela hösten. Det är kul att måla, att lära sig tapetsera, att kippa gräs och häck. Allt känns så overkligt. För allt är mitt. 

Jag hann inte ha nyckeln i handen särskilt länge. Några timmar senare satt jag med ryggsäck och vandringskängor på perrongen i Söderhamn. För jag skulle ju till Chamonix. Jag skulle ju vandra. Jag skulle ju uppleva fantastisk natur, nya vänner och coola grejer.

Och det gjorde jag. För om ni ska göra något sommaren 2018 - vandra Tour du Mont Blanc. Jag har varit i Nepal, i Nya Zeeland och Hongkong. Men det kan vara så att det här är min bästa resa nånsin. 

Det grymma och fantastiska finns så nära. Men ändå så långt borta från hemma. Vyer to die for. Jobbiga stigningar. Blod (nåja), svett och solbränna. Och elva okända personer på första frukosten som blev elva fina vänner. I alla åldrar, från här och där. Jag är så sjukt nöjd med mig själv. Att jag bokade resan och fick ut så mycket av den.

Och väl hemma då? Jag minns knappt. Men tapeter, målarfärg och penslar. Tror jag. 

Och laddning för fyra dagar i Prag. Med vännen och kollegan Lisa. Precis som alperna var Prag en himla bra resa. På ett helt annat sätt. Kontraster. De är bra.

Nu är det fem dagar kvar. Sen är det ett år till nästa gång. Nästa gång man kan leva lite mer för dagen och skita i det mesta som är jobbigt. 

Men hösten. Den är bra den. Min absoluta favoritårstid. Omstart, nystart. Härlig luft, träningslust. Jag och min nya mtb ska äga skogarna, jag ska vara på mitt fantastiska jobb och jag ska springa orientering. Och så ska jag måla. Tak, väggar, lister och dörrfoder. För det har jag blivit svinbra på.

Så kom an då, hösten! Det kommer bli bra.