Elin

Listan
Eftersom jag inte har så mycket för mig i väntan på ett försenat flyg från London, så kan jag väl försöka sno ihop en lista över resan. Med reservation för att jag glömmer en massa saker eftersom jag typ är inne på dygn två som vaken. 

Resans...
...jobbigaste. Själva resan. Dit och hem alltså. Nya Zeeland är helt klart inget man åker till över en weekend.
...färdsätt: grön buss. Kiwi experience. Visst, det är turistigt så det förslår och man kanske missar en del. Men ett bra sätt att ta sig runt öarna om man reser ensam.
...boende: hostel. Även det är som det är. Men säng i sovsal är billigt (200-240 kr per natt typ) och 9 ggr av 10 har det funkat fint.
...snyggaste utsikt: det är många. Solnedgången jag fick se under fallskärmshoppet, fjordarna vid Milford sound, vyn 400 meter ovanför Queenstown. Men häftigast var det ändå när jag vågade vända mig om däruppe på Mount Doom. Magiskt: 

...roligaste kväll: Det blev inte jättemånga utekvällar, men ett par-tre i alla fall. Wellington och puben mitt i gatan vinner. Welsh dragon bar. Ni måste dit om ni kan nångång.
...bästa upplevelse: Den är svår. Men jag tror ni kanske förstår vad jag står och väljer mellan. Jag fullständigt älskade fallskärmshoppet. Jag var totalt skräckslagen innan bungyjumpet. Men som grej vinner ändå hoppet ut från 134 meter i gummisnodd. Mest för att jag faktiskt vågade.
...sämsta uppevelse: Givetvis gör man ibland aktiviteter som sen inte visar sig vara värda pengarna. Typ min första, ridningen, hade jag kunnat vara utan. Det var väl mysigt. Men inte mer än så.
...jobbigaste upplevelse: Tongarino crossing. Vandring i 7 timmar med bergsklättring. Träningsvärken satt i flera dagar. I underarmarna, eftersom jag gjorde allt för att hålla mig fast i berget.
...dyraste grej: Glaciärvandring i Franz Josef. Drygt 2000 spänn. Eftersom det inte längre går att vandra upp så flygs man med helikopter. Fräsigt, iofs, men gå hade varit roligare.
...bästa gratisupplevelse: Jag skulle kunna skriva gratisspriten på min födelsedag, men det är inte sant. Nä, en heldagsvandring runtom i Wellington. Fin stad. 
...bästa ställe: Taupo. Vandring, fallskärm, kul kväll. Bra liten stad.
...mest överskattade: sorry världens äventyrshuvudstad, men jag hajade inte vad som var så speciellt med Queenstown. Visst, du kan hoppa från höga saker där och göra massa annat fränt. Men det är dyrt. Hela stan är gjord för turister, av turister, med turister. Kommersiellt. Ogenuint. Jag ogillade inte stan så, jag blev bara inte så impad.
...dyraste: Allt på ett apotek verkade kosta skjortan. Hittade vanliga engångsöronproppar. 16 dollar. En dollar är alltså ca 6,50. Öronproppar för över 100 spänn alltså. Nässpray kostade över 70. Stödstrumpor (som jag ville ha för att slippa elefantben på hemresan) mellan 400 och 600 kr. (Det blev elefantben.)
...öl: Tui! Gott.
...djur: Får! Överallt. 31 miljoner stycken läste jag.
...mest osynliga: Kiwin. Fågeln, alltså. Inte sett nån. 
...insikt: Det har varit fantastiskt. Jag har ju upplevt och gjort massor. Men. Det finns en sak man faktiskt kan hålla mot Nya Zeeland. Och det är turisterna. Ja, jag var en av dem. Men ändå. Landet är översvämmat av dem, och det känns nästan lite tråkigt ibland. Bussen kanske är begränsande, en egen bil kanske tar en till mindre turistiga ställen. Men ändå. Det är en enorm industri, turismen. Inte helt oväntat landets största.

Sådärja. Jag fyller nog på allt eftersom. Nu är det bara två timmar till flyget lyfter mot Svea rike. Jag längtar.