Elin

Den har börjat nu.
Bandysäsongen.
Och i dag är det premiär för mitt kära Byn hemma i arenan.
Det ska bli skoj.

Det blev ju tyvärr en rätt snöplig förlust mot Bajen i fredags, himla synd. Men jag tycker inte att det gör så mycket. Matchen visade snarare det många av mina kollegor inom hälsingetidningarna inte tror - att Edsbyn kan rubba de stora lagen den här säsongen.

Visst, jag kan inte se på alltihopa med speciellt objektiva ögon, men ändå. Jag tippar med hjärtat och då kommer Bollnäs sist, Broberg någonstans på mitten och Edsbyn vinner. Skitstort. Varje gång. Som den där säsongen när de spöade alla lag med tvåsiffrigt minst en gång. Det skulle inte vara helt fel att få det så igen.

Så det så.

För jag gillar inte Bollnäs.
Min bror brukar uttrycka sig något starkare än så, och jag är nästan benägen att hålla med. Och hoppas att min åsikt inte innebär att Bollnäs bostäder har grund för att vräka mej ur min flådiga våning på 22 kvadrat.

Broberg måste jag dock gilla litelitelite.
För trots allt så var ju tränar-svenne kanske min första stora kärlek.
Jag var tio år och gick på fritids och han var nån slags praktikant.
Och såg ut som Tom Cruise.
Tyckte jag.

Kattvaktarhelgen har förövrigt flutit på.
Mirra har knappt umgåtts med mig, utan hellre varit ute i regn och kyla.
Jag väljer att inte ta det personligt.

I morgon är det jobb igen.
Fast först lite laser för knät.
Jag hoppas att det hjälper.