Lyckobaksmälla
Känslan när man siktat in sig på något under lång tid, slitit som ett djur innan, genomfört det på bästa sätt och haft otroligt roligt under tiden. Den är jobbig. Ordet lyckobaksmälla snappade jag upp någonstans på Facebook. Det har inget med alkohol att göra, utan det är helt enkelt bara en jäkligt bra beskrivning på hur det känns efter att man varit med om något roligt. Det blir så himla tomt. Och ganska tråkigt. I alla fall ett tag. Det går ju över, och det kommer fler roliga saker.
Hur som helst.
Festen som jag och Ylva började planera så smått för förra sommaren gick alltså av den så kallade stapeln i lördags. Från förmiddan till halv fyra på söndag morgon befann vi oss i Träkyrkan i Bollnäs, världens läckraste festlokal! Dukning och alla andra förberedelser tar sin lilla tid, och vips så var klockan sex och gästerna började droppa in. Till slut satt det 57 personer till bords och kvällen gick sedan otroligt snabbt. Som det ju gör när man har roligt...
För roligt, det hade vi. Även Ylva och jag hann njuta efter att desserten väl var serverad och Per Persson klev in med gitarren. Jag vet inte om jag vågade tro på det där vi sa den där sommarnatten förra året "vi ska ha Persson som underhållning" - men det blev så. Och det var verkligen hur bra som helst. Uppskattat. Som tusan.
Att vi var lite slitna dagen efter när vi städade undan miljarder tomglas och massor av överbliven mat i Träkyrkan gjorde liksom inget. Man kan ta sånt när något blir ungefärt så lyckat som det kan bli.
Dukning pågår:
Persson!!
Nu ska jag försöka se fram emot sommaren. Just nu är jag lite orolig för hur det ska bli på nyhetschefsstolen, men jag antar att det löser sig. På nåt sätt. Det är bara så typiskt mej att oroa mig för nya saker. Jag minns till exempel natten innan jag skulle vara första dagen på Ljusnan sommaren 2009. Jag sov ungefär två minuter. Jag var livrädd. Det gick ju bra sen. Eller som när jag skulle ta över webben i Söderhamn 2010. Jag sov kanske mer än två minuter den natten, men jag var skraj. Så in i bomben. Men det gick ju rätt hyfsat det med.
I morgon blir det nyhetschefande, och även på torsdag. Lite pirrigt det med. Men om man ska lära sig någon gång så måste man ju ta den där förbannade tjuren vid hornen.
Å så coolingbilden från helgen - Pär, jag och Ylva väntar på gästerna...
Bakstuga
Trappkatten sitter i trapphuset.
Heeeela dagarna. Så fort jag sticker huvudet utanför dörren är den där och kikar nyfiket på vad jag ska göra. Nu när ingen är därute med den så sitter den och jamar. Ensamt. Jag blir lite ledsen.
Jag har bakstuga här i dag. Sex satser kladdkaka och fyra matpajer har jag snart gjort. Eller, jag måste åka och köpa ägg till den sista pajen. 21 stycken räckte tydligen inte så långt :) Men det ser i alla fall bra ut. Och jag känner mig lugn inför i morgon. Och väldigt förväntansfull. Det kommer bli så roligt! Jag tror faktiskt inte att det kan misslyckas. Det kanske inte blir precis exakt så som vi tänkt oss, men bra blir det.
Nu ska jag vänta på att den tredje pajen blir klar, sen ska jag bege mig ut på lite ärenden. Måste in till jobbet, ner till stan, in på Kappahl... och lite annat.
Det är mycket nu... Men roligt är det! :)
Vårmorgon
Titta, det är fint i mitt köksfönster. Och för att inte tala om hur det ser ut utanför.. Hej, vår!
I dag är det utbildning på cfl. Ska handla om offentlighet å sekretess. Det känns som att det kan bli väldigt intressant faktisk.
Sen ska jag å Ylva planera fest. Känns som att det kan bli en väldigt bra lördag faktiskt. :)
Partypepp
Om exakt en vecka är det alltså dags.
För Festen som vi har planerat i snart ett halvår eller nåt sånt. I alla fall har vi haft idén sen i somras. Och det känns så himla bra att det är dags! Jag är pepp. Trots att det är en massa som ska fixas innan så känns det under kontroll. Det kommer att bli bra. Och kan det egentligen bli något annat?
Över 50 fantastiska gäster. Det är häftigt. Underhållning av yppersta klass, (förhoppningsvis) bra cateringmat, hembakat på efterrättsbuffén, lagom kort quiz, världens bästa låtar på Spotify.
Lite vin på det och jag tror att vi är hemma.
Hopp om livet
Här kommer bot, här kommmer bättring
med ett underbart liv i släptåg
Nu jävlar är du fri
Det sitter ett festivalpass på min anslagstavla på jobbet. Det känns väldigt bra. Jag kan titta på det om det skulle kännas grått och trist eller bara allmänt hopplöst någon dag. Det kommer bot och bättring, liksom. Fast inte för att mina dagar känns gråa eller trista eller hopplösa. Just nu känns det oftast hur bra som helst.
Men det är mycket nu. Och det är nog det som gör att jag behöver något helt annat att se fram emot. Som Peace and Love, och som underbara Abisko.
Det första stora som händer är Festen. Det är bara tio dagar kvar tills runt 55 personer kommer till Träkyrkan i Bollnäs för att ha världens bästa kväll tillsammans med Ylva och mig.
Självklart ser jag fram emot festen otroligt mycket, men samtidigt är det massor att rodda med innan. Förhoppningsvis ska allt gå bra på själva festkvällen och jag kan njuta av det vi faktiskt styrt upp. Och jag hoppas att några till anmäler sig. Jag saknar fortfarande några namn som jag gärna skulle vilja se på den där listan...
Sen är det ju det där med sommaren och en månads nyhetschefande som skrämmer lite. Samtidigt som det är roligt att få bestämma och ta ansvar, så känner jag mig lite osäker där än. Men jag hoppas att det går bra. Att sommartorkan inte blir alltför påtaglig och att jag utvecklar min kreativa sida. Eller nåt sånt.
Sen ska jag ta över Ungredaktörskapet när Anna flyttar också. Och det gör hon toksnart. Och det är synd, inte bara för Ung, utan även för oss. För mig.
Sen försöker jag ordna med sommarvikarieträffar mitt uppe i alltihopa. Jag tror att det börjar lösa sig, och det är inte så jättejobbigt. Men ändå.
Och för att inte tala om allt jag skulle vilja ha tid till. Som att ordna en SKOOP-etapp till exempel. Mina kollegor måste självklart få springa orientering snart om dom vill det. Jag ska hitta tid. På nåt sätt. På tal om springa så går/joggar jag varje dag nu, ganska rejäla bitar. Oftast över en mil, mellan 1,5 och 2 timmar. Det känns fantastiskt. Jag önskar väl bara att jag kunde springa hela tiden. Gå kan vara väldigt frustrerande som motionsform.
När jag inte går så spelar jag Rumble förresten.
Fantastiskt spel.
Hej, ett nytt beroende!
Tiomiladekadens
Jag är lite besviken på mig själv.
Här har Tiomila sprungits hela helgen, och jag har inte ens lyssnat på en sekund från tävlingarna. Jag har valt att shoppa under damstafetten och sova under hela långa herrstafetten. Inte ens målgången i morse tog jag mig upp och lyssnade på. Fy skäms, Ellan.
Jag vill ju så gärna vara med. Men eftersom jag inte kan det så orkar jag nog inte bry mig om tävlingen över huvud taget. Det är synd. För det är få tävlingar som Tiomila. Första stora grejen på våren. Första testet av formen. Väldigt nervöst. Men väldigt roligt. För även om många Tiomiladagar har varit svinkalla och regniga, minns man nästan bara det roliga. Som att träffa alla kompisar, att hänga med klubben, att plocka placeringar på löpande band eller att tugga sig igenom en tung sistasträcka. För jag har gjort det. Även om det är ganska svårt att tro just precis i dag.
Nä. Nästa år vill jag vara med. Om det är i ett ihopplockat tredjelag eller något annat spelar ingen roll. Jag vill vara där och känna Tiomilaatmosfären igen. Det var alldeles för länge sedan.
Nu ska jag ta mig till Hällmyra och traska långt och snabbt. Vädret verkar ha rättat till sig och jag kan nog lämna vantarna hemma i dag. Härligt, våren.
Valborg
Jahaja.
Valborg i färila. Ska det va nåt det? Ja, kanske. Eller ja, jo. Det är rätt bra. Grillat, vin å reklamspotify. Yeah.
Söndag
Helg alltså. Jag gillar't.
Lite sol på det och så ett par nya skor. Inte så dumt alls. Och nu ska vi till enånger och hälsa på familjen larsson/nilsson. Mycket trevligt.
Det som hände i byn igår var inte alls roligt. Bränder är otroligt läskiga. Vi har liksom inte en chans mot elden när den väl har bestämt sig. Hua. Hoppas att den allvarligt skadade kvinnan klarar sig.
Festen närmar sig förresten.
Det ska bli helt fantastiskt!!!
Jag är inte rädd för mörkret
Har man en blogg så borde man blogga lite ibland.
Jag kom på det precis.
Så här kommer ett inlägg om inget, allt och lite annat smått och gott.
Det släpptes ett album i dag. En platta som gör livet lite roligare. I alla fall för en stund. Jag vet inte om jag kommer gå omkring och vara överlycklig för
Jag är inte rädd för mörkret särskilt länge eller på samma sätt som jag är för evigt lyriskt förälskad i
Utan dina andetag. (Konstig mening. Men ni fattar.) Men ändå. Ett Kentalbum är ett Kentalbum är ett Kentalbum. Och ett album betyder efterföljande livespelningar. Och där finns det inget bättre. Jag längtar ihjäl mig till Peace and Love. Och det är bara för Kents skull.
Om ni vill veta så är spår 5,
Tänd på, min favorit så här långt. Och även
Petroleum är bra. Å så
999 så klart.
I dag har varit en lite småjobbig dag.
Jag gjorde premiär som någon slags nyhetschef, och trots en viss förvirring tror jag att det blev en tidning utan vita fält till i morgon. Alltid något. Men hur jag ka fixa biffen i fem veckor i sommar är just nu något av en gåta. Som jag hoppas att någon kan komma fram till ett bra svar på.
I kväll har det bara varit soffan. Och några övergivna chips som hittades i mitt skafferi blev brutalt uppätna. Så går det när Ellan har ont i magen, är trött och tycker synd som sig själv.
Gonatt.
Padda
Värsta grejen, jag bloggar från en iPad!!
Å jag kan väl erkänna att jag är rätt kär. Jag vill ha en. men vi får se, det känns egentligen ganska onödigt...
I dag har vi gått 11km. Någon gnällde över att jag gick för fort. Samma person påstår att han ska åka Vasaloppet. Vi får väl se hur det blir med den saken...
I kväll ska vi grilla - grillen står ute i snön. Jävla vår.
Jobbigt att vara Ellan
Ibland vill jag inte ha det här jobbet.
Ibland saknar jag verkligen att plocka varor på apoteket.
När jobb är skitjobbiga, aldrig vill lossna eller bara trilskas i största allmänhet fram till kvart i fem på eftermiddagen (lägg till detta ett tidvis kraschande skrivprogram) vill jag helst bara lägga mig på golvet och gråta okontrollerat och sen gå hem och lägga mig i soffan och aldrig kliva upp igen. Ungefär så. Ungefär lite som i dag.
Fast samtidigt - I guess att det är det om är charmen. Att det inte är så himla enkelt varje dag. Att det går lite trögt och att man får lite motstånd. Det kanske är då man utvecklas lite till. Jag hoppas det är så. För annars vet jag inte varför jag utsätter mig för det.
Jag kom på en helt annan sak i dag.
Bortsett från de två tröjor som jag köpte på Cotton längs Orchard road i Singapore (ååååååååååå. Ångest. Fick en plötslig attack av jag-läntar-tillbaka-känslor) så har jag inte köpt kläder på typ tusen år. Vad gör man åt det? Jo - man väntar till maj-lönen kommer, (eftersom aprillönen kommer att vara mikroskopiskt liten efter tjänsledighet i mars) utser en bra helg och drar till valfri storstad och shoppar kläder tills man spyr.
Så det ska jag göra.
Några andra saker:
- Det är fasen inte okej att det snöar som fan i mitten av april. Eller ja, jag vet att det kan göra det ibland. Men jag orkar inte med det. Snälla sluta.
- Börjar jag bli väldigt fast i Rumble. Utmana mig vettja - eliwox heter jag.
- Planeras det för 30årsfest. Hojta till om du vill komma!
(Update: Sen läste jag
det här och insåg att mina små problem inte spelar någon som helst roll. Tankar till Tove och familjen...)
Lördag
Läste något på fejjan om att folk springer orientering i helgen. Och att dom gör det i snö. Jag är inte jätteavis på att behöva duscha utomhus i snösörja, men jag är rätt avis på att dom får springa.. Nästa vår tänker jag vara med. Om det så ska vara i motionsklass.
Jag är på gräddhyllan. Det är inte så dumt det heller. Vi har knatat runt hela milspåret vid kygelvallen å nu är det kaffe i solen. Mirra har jag knappt sett på hela dan, å det är för hennes skull jag är här. Otacksamma kattskrälle.
Bara onsdag
Jag skulle vilja jobba fyra dagar i veckan varje vecka. Det är ganska skönt. I dag har det känts som tisdag, men det är ju onsdag. Så bra.
Så snart är det helg och jag ska bo i byn och passa upp på Mirra. Det blir bra det.
Idag har jag ätit lunch med Linan. Det var inte igår. Det var faktiskt alldeles för länge sedan. Trevligt var det hur som helst.
Jag är lite förkyld. Blev lite för lite sömn i Jönköping i helgen, och jag frös nästan ihjäl ju. Så det är inte så konstigt. Men jag är i alla fall inte superdålig. Var på gymmet i kväll och körde lite styrka för mitt sjuka ben. Jag har ju lovat Ingemar det. Fast ibland gör övningarna ont i knät. Då blir jag lite ledsen. Men det blir nog bättre snart.
I kväll är det soffläge. Så najs.
Back on track
Det är vardag igen.
Men det känns rätt bra faktiskt. Det har gått rätt bra på jobbet och tiden går fort. Det är ju bra. I helgen ska jag bo i Edsbyn och passa upp på Mirra, katten som löser mest hår i hela världen.
Helgen var bra. Jönköping/Klevshult besöktes och det åts och dracks ganska mycket gott. Lite för mycket. Skärpning är ett krav från och med nu. I morgon blir det gymmet, och det ska det bli dagen efter det också. Och dagen efter det... Förhoppningsvis.
Nä. Dags att sluta såsa och fortsätta jobba. Jag har ju en polis att ringa och en webb att mata.
(Och förresten, Peter, jag tycker det känns bra med pensionssparandet. Jag har noll intresse och ork för att bry mig om aktier och sådant har jag insett. Jag vill verkligen inte. Så att spara på banken känns helt rätt, avgifter till trots. Sen att det går att tjäna mer pengar på sina besparingar tvivlar jag inte en sekund på. Men jag är glad för varje öre det kan växa. Det tänker jag nöja mig med.)
Vuxet
Det hade egentligen inget med min 30-årsdag att göra, men i dag har jag suttit hos banken i en och en halv timme och snackat pension och annat sparande. Så från och med nu pyser 500 spänn i månaden iväg och kommer åter när jag fyllt 65. Eller 75. Lite beroende på vem som bestämmer vad de kommande 30 åren.
Det kändes i alla fall bra. Nu har jag lite struktur på sparandet, och jag har liksom insett att jag inte är den som orkar vara engagerad i aktier och köpa och sälja och greja. Det här blir bra. Det är åtminstone bättre än att ha alla slantar på ett e-sparkonto utan ränta.
Jag har även varit på gymmet i nästan en och en halv timme. Kört rätt bra faktiskt, och det känns skönt. Jag är ur form och rätt tjock, men två år utan någon regelbunden träning sätter spår. Jag har lovat mig själv bot och bättring, och skulle knät bli bra så skulle det bli lite lättare att få tillbaka allt till normalläge igen.
I kväll ska jag sitta i soffan och titta på tv. Det har jag faktiskt inte gjort sedan jag åkte till Asien. Och det lär inte bli så mycket av det den kommande veckan heller. Ska försöka träna i morgon kväll, sen till Gävle på ett möte på onsdag, och sen till byn på torsdag.
Och sen ska jag fira påsk i Jönköping.
Det ni.
Det kunde man inte tro för ett tag sen.
Men saker och ting förändras.
Tack och lov till det bättre.
