Elin

Jag ligger i sängen. På spikmatta för att inte ryggen ska göra så himla ont. Mitt sjuka knä gör som alltid lite ont, men det nya för den här veckan är att jag har ont på insidan av det som tidigare gjort sig känt som det friska knät. Som att ledband/korsband fått sig nån slags smäll. Eller vad jag nu har gjort. Liksom, hallå! Det brutalaste jag ägnat mig åt den senaste tiden är promenader. De har inte ens varit brutalt långa. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet att kunna gå utan att kroppen börjar förfalla. Eller har jag missat nåt nytt som det lagstiftats om?

Jag måste stoppa förfallet på något vis.

Och jag inser att det är genom att sluta promenera och börja styrketräna. Och kanske simma. Dessa åtgärder kommer att göra att jag går in i en totalt svart fas, men jag får ta det. För hur mycket jag än hatar att fjanta omkring inne på ett gym eller simma längd efter längd i en bassäng så är det nog det enda rätta.

Vi får se när jag sätter planen i verket.

Efter nyår kanske. Fram tills dess nöjer jag mig med att planera inför mitt nya liv.

Och samtidigt beklaga mig lite lagom över de skavanker jag dras med.