Elin

Post-o-ringen-syndromet
Det är över nu.
Veckan som har varit tuff och jobbig, och alldeles, alldeles underbar.
Liksom; fan va kul det var!
Världens bästa lilla pressgrupp slet som djur och jag tror att vi la ut upp mot hundra saker från fredagen innan till lördagen efter.
Det är inte bara bra.
Det är helt sjukt suveränt.

Sjätte då?
Jo. Den var annorlunda mot för hur det var för fem-sex år sedan. Men den var väldigt, väldigt bra ändå. Jag blir väl äldre, antar jag. Och att mogendansen lockar mer än att hänga på 18-årsdiscot känns både skrämmande och helt självklart på samma gång. Det verkar i alla fall ha varit en bra sjätte etapp. Folk är nöjda. Det är väldigt viktigt för helhetsintrycket av veckan bland de yngre. I övrigt duggade berömmande ord över arrangemanget tätt under veckan. Det tackar vi för.

Persmässan då?
Jo. Det var lite som vanligt - roligt som tusan hos Camilla och Micke innan. Sen rätt segt ute. Jag gick hem tidigt. I dag har jag städat lite i bilen med hjälp av pappa. Nu har jag en fin Rocky. För det är så den heter, min bil. Det har Linnea bestämt. Och då får det bli så.

Nu då?
Jo. Jag ska vara ledig i över två dygn. Göra ingenting. Läsa bok, bada, dricka kaffe, sova för länge. Sen packa till Abisko och liksom fly fältet. Ladda batterierna för en höst som jag tror kan bli alldeles förträffligt bra.