MENY
Jag var till tandläkaren i dag, bara för en såndär helt vanlig undersökning. Det var nästan fyra år sedan sist, och jag är ju så där knäpp att jag längtat lite efter det här.
Efter nästan 31 år utan några tandproblem och med två tandrader helt utan lagningar eller några andra ovanligheter så har aldrig upplevt någon smärta i tandläkarstolen. Jag tycker att det är skönt att sätta sig där, gapa lite, låta någon rota runt lite och konstatera att allt ser bra ut.
Dagens besök var egentligen över på 90 sekunder. Den kvinnliga tandläkaren (som förövrigt var piercad i tungan) blev lyrisk när jag öppnade munnen. Jag överdriver inte - hon tyckte att det hon såg var så fint att hon inte fann ord för det. "Och du är nästan 31 år!" utbrast hon.
Ja. Jag har alltså supersnygga tänder. Alltid något.
Så istället för att fixa med något som såg fel ut fick jag tänderna polerade och hon slipade även på mitt tandsmycke så att den lilla bruna rand som bildats på plasten som smycket sitter på försvann. Så nu är jag superduperfin i munnen. Så fin att det känns dumt att jag ätit blodpudding i kväll.
Men det känns bra.
Nästan lite tråkigt att det är typ tre år innan jag tänker gå dit nästa gång.
0