Elin

Ibland tänker jag på att jag borde köpa ett hus. Ett på landet men ändå nära stan. Ett litet, gulligt och med en platt gräsmatta som inte behöver klippas så ofta eftersom jag tycker det är fint med högt gräs. Ibland hänger jag på Hemnet i flera timmar, tittar på bilder och drömmer. Ibland går jag till och med på nån visning. Fast det blir aldrig något mer. Kanske för att det inte känts rätt. Kanske för att köket inte varit fint nog. Kanske för att jag inte vet vad jag vill. 

 

För ibland tänker jag på att jag borde åka bort. Långt, långt bort. Länge. Att jag borde sätta sprätt på de där pengarna jag tänkt köpa hus för. Packa ryggsäcken och vara i Asien i tre månader. Eller i Sydamerika. Eller var som helst som inte är hemma. Uppleva, göra, tänka, känna, vara. Klara av en resa utan att bli sjuk. Kanske ta mig till Everest base camp en gång för alla.

 

Fast ibland tänker jag på att jag borde byta jobb. Göra något annat. Bo i en annan liten lägenhet i en annan stad, för att det skulle kunna bli så mycket bättre. Eller i alla fall annorlunda. För ibland vill jag ha det just så - annorlunda.

 

Men ibland tänker jag att gräset inte är så förbannat mycket grönare på andra sidan ändå. Och så gör jag inget av det jag tänkt på, utan sitter kvar i min lilla lägenhet med vovven under bordet, käkar dillchips när livet känns tråkigt och tycker att jobbet och allt är rätt okej ändå.

 

Så dä så.