Elin

Den här gången var det dock inte själva Vasaloppet som blev dagens höjdpunkt, utan det som kom efter. Herrarnas VM-femmil i klassisk stil med masstart utvecklades till något vi svenskar aldrig kunde drömma om. Inte någon annan skidnation heller för den delen.

Man vet ju hur det brukar sluta. Svenskarna drar järnet, en viss norrman sladdar långt bak i fältet. Till det är fem kilometer kvar. Då spurtar norrmannen och vinner. Med svenskarna långt efter.

Det var väl ungefär det scenariot jag såg framför mig när Johan Olsson och Dario cologna stack ifrån övriga. Alldeles för tidigt. Det var för fasen tre mil kvar - ingen orkar åka tre mil på egen hand och hålla undan för klungan.

Men kilometrarna tickade på. Dario föll. Johan Olsson blev ensam. 45 sekunder till den jagande klungan. Nere på 25. Växte igen. Och hemma i soffan satt jag och mina föräldrar med svår hjärtklappning, gåshud över hela kroppen och kastades mellan hopp och förtvivlan.

Johan Olsson åker klassiskt som en Gud. Tekniken är bländande, dragen lugna men effektiva. Han vägrade bli stressad. Åkte sitt lopp. Med en skock blodtörstiga vargar bakom sig. Betade av de tuffa backarna. Stod på benen utför och försökte vila. Mjölksyran kändes genom tv-rutan. Jag hade fysiskt ont av att titta. 

Tre mil kvar hade blivit några kilometer. Armarna krampade. Klungan jagade. Jag gick ut ur tv-rummet flera gånger. Lekte med Arvid som inte riktigt fattade varför alla tjoade och skrek framför den där skärmen.

Det var någon gång när det var två kilometer kvar som jag vågade tro på det. Tro på att en skidåkare precis hade lyckats med något som någon aldrig trott var möjligt. Att vinna ett masstartslopp nästan helt på egen hand. 

För han var först in på upploppet. Sträckte armarna mot publiken och hyllades av en hel skidvärld. Jag stod upp i tv-rummet hemma i Edsbyn med tårar i ögonen. Rysningar genom hela kroppen. Förlåt att jag inte trodde på dig när tre mil återstod, Johan Olsson. Det ska aldrig hända igen.

När nu Bragdguldet ska delas ut så finns det inga alternativ enligt mig. Det sätt Johan Olsson tog hem något av det tuffaste som finns på är en så stor bragd att det egentligen inte finns något pris som är bra nog. 

Jag tänker inte jämföra prestationen med golf, simning eller något annat. Men bragden Johan Olsson stod för är utan tvekan den största i idrotts-Sverige  under 2013. 

Det är min bestämda åsikt.