Elin

Jo, så jag ska alltså bli hundägare. 

Eller ja, jag ska bli fodervärd fram till sommaren. 

Till Arvid, tre år och brun labrador.

 

Hur genomtänkt är det här då, frågar sig vän av ordning?

Inte alls genomtänkt, blir mitt spontana svar.

Jag fick frågan via min mamma förra måndagen. I går träffade jag vovven, promenerade länge och väl i skogarna runt Kygelvallen och slogs av att jag skulle kunna tänka mig att göra så fler gånger. Typ flera gånger i veckan. Bestämde mig på söndag kväll att jag skulle tacka ja. Och låta honom bo här.

 

Samtidigt. Det är något jag tänkt på hela livet.

Allt började med Linus, min golden-kompis som jag tog ut på promenader när jag kunde. När han dog blev det Igor. En liten egensinnig finnspets. Sen har det varit djur av olika slag, och jag har alltid tänkt att jag någon gång vill ha hund.

 

Så va fan, tänkte jag i går. 

Det är verkligen nu eller aldrig. 

Jag får chansen att testa att ha hund i åtta månader. Jag hinner känna in hur det är på riktigt. Och kommer jag fram till att jag inte vill ha hund så slipper jag fundera på det resten av livet. Och kommer jag fram till att jag alltid vill ha hund så är det ju också bra.

 

Det här blir finfint.

På fredag flyttar han in.

Sen ska vi ha världens roligaste helg!