Elin

På lördag morgon hade jag bestämt mig för att inte åka de där 58 kilometrarna från Harsa till Bollnäs. Efter en veckas krassel kändes kroppen inte riktigt med. Och man åker helst inte en skidtävling halvförkyld. Det är mest bara dumt. Eller, det är enbart bara dumt.

 

På lördag förmiddag bestämde jag om mig. Jag tänkte att jag tar mig till Edsbyn, vallar skidorna, kollar på schlager och bestämmer mig definitivt på söndag morgon. Precis innan start, alltså. (Jo, jag visste nog redan då att jag inte skulle kunna avstå.)

 

Jag tog mig till starten i Harsa med egenvallade skidor. Men inte ens när jag stod på startlinjen med typ 400 andra hade jag bestämt mig. Jag tänkte att jag kör varvet runt sjön, så kan jag hoppa av när vi passerar Harsagården igen. Yeah right.

 

Jag startade, och jag lyckades faktiskt med bedriften att ta det jävulskt lugnt. Jag åkte nästan långsammare än distanstempo i typ två mil. Sen började jag tycka att jag var alldeles för pigg. Så jag tryckte på de sista 3,8 milen in till mål.

 

Enkelt?

 

Nä. Inte alls.

 

Satan i gatan vilket otacksamt före det var att åka skidor i. När det snöar, och har snöat hela veckan, och är minus 8-10 grader får man inget gratis. Det hjälper inte att det lutar utför - för att komma framåt snabbt gäller det att staka. Stakastakastaka. 

 

Och jag stakade. Jag åkte faktiskt riktigt bra där de två sista milen. Jag plockade upp från att ha varit sjätte dam, till att ligga trea. (Och passerade så klart massor av karlar under tiden också. Såg det mest som en bonus.) Några hundra meter från mål kom jag nästan ifatt en till tjej, men banan var lite fört kort. Hade jag haft en kilometer till på mig så hade jag tagit henne också. Det vet jag. Eller så kunde jag ju ha bestämt mig för att gasa lite tidigare. Eller så kunde kroppen ha varit med på noterna och inte varit så trött veckan innan.

 

Jag kan sticka ut hakan och säga att jag knäppt hon som vann också. Om jag hade sluppit förkylningen. Om "om" inte hade funnits. Jag vet. Man kan inte säga så.

 

Hur som helst. Jag kammade hem både skidhandskar, mössa och pepparkakor i pris. Inte illa.

 

Nu ska jag göra allt för att vara tipptoppfrisk till Tjejvasan om knappt två veckor. Lyckas jag med det tror jag att det kan bli en bra tur från Oxberg till Mora. Det är ju bara halva distansen mot vad jag åkte i går. 

 

Piece of cake.