MENY
Jag lyckades faktiskt skriva rätt år i rubriken på första försöket. Inte illa.
Har det hunnit hända nåt på det nya året än då, frågar sig vän av ordning. Eller vän av nyfikenhet, kanske. Tja, lite har det väl hänt. Arvid har kommit tillbaka hit, och det kan bli så att han kommer vara här till nästa årsskifte. Om han sköter sig och om jag känner att jag orkar. Typ. Och än så länge går det ju bara bra.
En berättelse från Arvids vardag: Att sitta bredvid plastmatte i soffan när hon mumsar på scones och inte få en enda smula med motiveringen att "du har redan fått mat och godis" är tortyr. Jag gör mitt bästa för att gulla med henne, tittar snällt, klappar på hennes arm med tassen, låtsas gosa lite. Men jag får ingenting. När sconesen är slut tittar jag på henne, vänder rumpan till och lägger mig i andra änden av soffan. Som visserligen så liten att jag nästan nuddar henne ändå.
Sen har jobbet rullat på. Det har varit en del att fixa med, men nu börjar jag känna som att jag är hyfsat i fas i alla fall. Men det finns alltid saker att göra, och "lediga stunder" eller "lugnare dagar" finns knappt längre. Fast det är väl som det ska vara. Full fart. Jag gillar ju det.
Förkylningen slog till vid nyår, och aldrig har jag väl varit så bitter på de små virusarna. Jag hade nåt bra på gång. Formen var okej vid jul, och planen var att den skulle stiga och vara på topp till Tjejvasan. Nu får det bli som det blir. Jag får försöka ta det för vad det kommer att vara då när jag står på startlinjen. Men det är just det. Det finns en startlinje. Och ett mål. Då tävlar man. Satan vad brutalt det kommer bli.
0