Elin

Jag ska käka hotellfukost i morgon.

Bara så ni vet.

 

Utbildningsracet som pågått i en miljon år (typ. eller i alla fall hela våren) börjar lida mot sitt slut. I dag och i morgon är vi i Gävle. Blickar bakåt, sammanfattar, reflekterar, berättar anekdoter, skrattar, tar upp seriösa saker, ser framåt, analyserar, planerar. Ungefär så.

 

Och så bor vi på hotell och käkar finmiddag i kväll. Jag antar att jag borde vara supernöjd, men skäms nästan för att jag tycker att det inte är så speciellt flashigt alls. Jag är lite trött och sliten. Längtar hem lite. Längtar efter vardag. Vad det nu är.

 

Förra veckan var nyhetsmässigt helt hysterisk. Gigantisk brand, dödsolycka, flygkrasch. Inom fyra dagar. För mycket tragik, så klart. Men det är stimulerande och utvecklande att jobba när det händer stora saker, det går inte att komma ifrån.

 

I helgen sprang jag orientering. Två gånger. Och det kommer väl knappast som någon överraskning att jag återigen insåg att det är typ det roligaste man kan göra. Vissa takter sitter i, trots ett alltför långt uppehåll. Fast jag saknar tempot i benen. Och i huvudet. Och autopiloten som sätter fötterna på rätt ställen.

 

Just nu är målet vecka 30. O-ringen. Som deltagare för första gången sedan 2008. Det är fan på tiden.