Elin

Förr, nyss, sen - och lite ni inte visste
 
Tre år sedan jag tog mitt förnuft till fånga, alternativt handlade utan att tänka, och lämnade det fasta apoteksjobbet i Stockholm för sju veckor sommarjobb på Ljusnan. En tvåa i en villa i Täby blev en skokartong på Gärdet i Bollnäs.
 
Och på den vägen är det, som Hälsinglands saltaste polis skulle ha sagt.
 
Den 14 juni firade jag alltså tre år som journalist. Fast jag kom inte på det förrän nu, så jag har egentligen inte firat det. Nu kan jag inte längre säga att jag har jobbat längre som farmaceut än jag gjort som journalist - jag kanske inte kan gömma mig bakom min orutin på samma sätt. Fast på ett sätt kan jag det. För jag har så förbannat svårt att se mig själv i min yrkesroll ibland.
 
Hur som helst.
 
Skokartongen i Bollnäs har i allla fall blivit en bostadsrätt i Söderhamn. Sen om det är bra eller dåligt vet jag inte. 
 
Vikariatet blev en tillsvidaretjänst i höstas, och den här hösten blir reporterjobbet till ett nyhetschefsjobb. Och det är där någonstans jag får panikkänslor i magen.
 
Visst, jag kommer fortfarande att kunna skriva ett "tf" innan det där chefs-ordet. Men ändå. Från september blir jag alltså nyhetschefsvikarie på Kuriren. I några månader eller så. Ingen vet riktigt än. Allra minst jag.
 
Från idrottspsykologin minns jag något om fight or flight. Om prestationsångest. Att våga ta striden, eller välja att lägga benen på ryggen och fly från det. En instinkt vi delar med djuren. Under min aktiva elitkarriär kom de känslorna ganska ofta. Ångesten. Rädslan över att misslyckas. Känslan av att vijla fly. Men ändå viljan att fightas och slåss och göra det bästa av det. Försöka vinna.
 
Jag gjorde alltid det. Valde kampen framför flykten, alltså. Och jag antar att det blir samma sak den här gången. Nu handlar det inte om att stå inför något som innebär fysisk smärta och individuell kamp. Men det är samma grej i grund och botten. Att hantera känslor, ta tag i problemen och se dem som möjligheter istället. 
 
Och efter en väl utförd prestation kommer ju alltid kickarna.
 
Jag hoppas det är så den här gången också.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress