Att åka tåg kan faktiskt vara helt fantastiskt. Även om det bara handlar om ett vanligt sketet x-tåg mellan Sundsvall och Söderhamn.
Som nu.
Efter två dagar instängd i ett konferensrum är jag påväg hem. Full av saker i hjärnan som får mig att känna mig helt snurrig. Närmsta tiden kommer inte bli som vanligt om man säger så. Men vi tar en sak i taget, och till slut blir får jag ordning i huvudet och allt blir bra.
Men det här med tåget. Det blir liksom min terapi. Jag trycker på play i spotify, surfar runt i sociala medier, tittar ut genom det skitiga tågfönstret, klurar. Vet inte om jag kommer fram till något. Och jag vet inte om det är meningen heller, men jag får lite tid att tänka och reflektera. Över allt. Jag gillar det.
Sen är det ikväll kl 19.10 det gäller. Edsbyn tänker inte finna sig i att förlora trots att de dominerar matchen. Inte en gång till.
Förresten - jag måste ju säga något om Johan Olssons otroliga femmil. "Det överjävligaste jag sett" sa Hellner. Jag håller med. Jag tror det var det mäktigaste jag sett någon göra i ett skidspår, kanske på en idrottsarena över huvud taget. Några medaljer i ett inomhusmästerskap i friidrott som togs samtidigt ligger tusentals ljusår från det Olsson gjorde.
Jag hoppas alla förstår det.
0