Elin

Det är en konstig vår.

Och nu menar jag inte bara sett till vädret och den rekordlånga vintern.

 

Det är konstigt på fler sätt. 

Jag flänger hit och dit, bor på olika hotell, käkar olika hotellfrukostar, åker alla möjliga olika tåg och är nästan aldrig hemma. Känns det som i alla fall.

 

Vi är mitt uppe i Mittmedias utbildningsturné. Sundsvall, Härnösand/Örnsköldsvik, Östersund, Falun/Borlänge/Mora avverkat, Gävle till veckan och Hälsingland veckan efter det. Sen en liten uppföljande tvådagarsträff i Gävle och förhoppningsvis får jag återgå till någon slags normal tillvaro efter det.

 

För det är slitigt.

Jag vet att jag inte ska klaga. Att jag har det bra och att det inte är det minsta synd om mig. Det svider inte direkt att sova på hotell och käka våfflor till frukost. Men ändå. Det är jobbigt att göra något helt nytt, inför helt nya människor på helt nya platser. Utvecklande och lärorikt - absolut.

 

Och det är jobbigt att inte få vara på jobbet. På mitt riktiga jobb, alltså. Sitta vid mitt skrivbord, sköta om min webb, prata skit med mina jobbarkompisar. Jag saknar det.

 

Och träningen hamnar i tredjehand. Ungefär. Det ska bli ändring på det. Jag läste just anmälningslistan för D21K på O-ringen. Över 110 anmälda. Det kommer bli så kul! Knät känns bra, och bara rosslet släpper ska jag börja jogga lite. Min nya söndagssysselsättning innebandy funkar, då måste det funka att lufsa i skogen.

 

Nu ska jag käka chips och kolla på tv.

Sen ska jag sova.