Två veckor. Så länge har jag varit i det här landet alldeles på egen hand. Det har varit två förbannat bra veckor, med allt från fallskärmshopp och dramatiska vandringar till härliga pubkvällar och fina stadspromenader.
Att resa ensam är i grund och botten helt okej. Visst, det finns dagar då det är ensamt. Det är liksom inget att sticka under stol med. Men samtidigt är jag allt annat än ensam. Det är folk överallt, bussen är proppfull och jag har tidvis hängt med ett par svenskar. Det är dock mest britter på bussen. Och ärligt talat gillar jag inte dem. Om jag får generalisera lite. De slår sig ihop som en stor intern grupp som det inte går att ta sig in i. Så jag låter bli. Och faktum är att många jag pratat med tycker samma sak. Fuck britter, alltså.
Jag ser mig själv som lite för gammal för att vara med på hostelaktiviteter som tex barrundor med gratis sprit. I Wellington föredrog jag att dra ut själv på stan, vilket kan vara den här resans lyckokast. Hittade en liten walesisk pub som var helt underbar. Ni vet ett gäng gubbar som sitter och surrar med bartendern hela kvällarna. Jag satt där jag med. Och de tog så väl hand om mig att jag aldrig ville gå därifrån. De spelade till och med en massa Kent för min skull. Bara en sån sak.
Så ensamheten är självvald. Vill man ha sällskap är det bara att slå sig ner nånstans och fråga hur läget är. Det är ingen som tycker det är konstigt här.
Idag och igår har inte varit mina bästa dagar dock. Blev lite sjuk. Å det där med att vara sjuk på bortaplan är inte alltid skitkul. Men jag om nån har varit med om det förr, så det är lugnt. Dessutom är jag bättre nu och ser fram emot morgondagen. Bussresan fortsätter. Vi närmar oss Queenstown och det där förbannade hoppet ut från dryga 134 meter med en snodd runt fötterna. Shit asså.
Nu ska jag äta pizza. Fördelen med att inte vara fattig backpacker utan faktiskt på betald semester är att jag kan köpa mat och slipper laga i de trånga kök som det oftast är på hostels.
Bilder snappar ni upp på min Facebook eller instagram. Ni får en här, dagens beachhäng.
Vi hörs.

Anonym
Gör ett nytt försök med britterna. Dom är roliga när isen är bruten. :)
Alwa
stefan bergman
va är åldern på folk i genomsnitt där ner på hostels, typ....o vad kostar manukahonungen?
Svar:
Elin
2