Elin

Jag skulle träna målmedvetet och mycket, hårt, ofta och länge. Jag skulle göra allt jag kunde för att göra mitt tredje Vasalopp till mitt absolut bästa. Jag skulle börja tävlingssäsongen i morgon, med ett lopp i Hudik-trakten. Mest för att få igång lite tävlingstempo inför harsa ski maraton nästa helg. För då skulle jag åka fort. Sen skulle jag fortsätta med träning och tävling i februari och komma taggad till tänderna till Sälen i mars. 

Det är fan det enda jag tänkt på de tio senaste månaderna. Det är det jag byggt min vardag kring. Typ hela mitt liv alltså. 

Och sen har allt bara gått åt helvete.

Visserligen ska jag igång och träna i morgon igen. Men i tre veckor har något förbannat virus bott i min kropp och raserat allt. Förkyld, men ändå inte. Inte träningsduglig. Alltså inte duglig över huvud taget. I min inskränkta värld.

För det är klart att jag ser det osunda här. Att jag, snart 34 år och långt ifrån proffs, i stort sett bryter ihop av det här. Att jag känner mig misslyckad. Som skidåkare. Och som människa. Det påverkar mig mer än vad som är rimligt. Egentligen.

Samtidigt är träningen allt. Så jag har förståelse för min egen reaktion. Även om jag önskar att jag kunde ta det på ett bättre sätt.

Men är det kört då? Nä. Det är ju inte det. Tre veckor nästan utan träning raderar inte all den träningsgrund jag lagt det senaste året. Jag har tränat bra. Jag är stark. Jag älskar skidåkning och jag vill fortfarande åka Vasaloppet. Och jag ska fortfarande åka Vasaloppet.

Jag får väl helt enkelt bara släppa den föreställning jag har av att jag tror att folk förväntar sig något av mig. För det tror jag ingen gör egentligen. Jag är fortfarande tävlingsmänniska och sätter en oerhörd press på mig själv. Men det är ingen annan som kräver nåt. Eller ser mig som misslyckad om jag åker Vasaloppet på sju timmar istället för på sex. Att åka nio mil skidor är bra - hur snabbt eller långsamt man än gör det.

Så nu är det jag som släpper allt och bara gör som kroppen säger. 2013 laddade jag inför Vasaloppet med tidernas halsfluss tre veckor innan. Och jag klarade det bra ändå.

Så va fan. Säg åt mig att slappna av. Det blir ju bra det här ändå. 

Och det kommer alltid fler Vasalopp.